Blodgivare!

Standard

Ja, vilken dag!
Lizzie, Stines helsyster blev ju sjuk häromdagen, och har varit på djursjukhuset i några dygn.
I dag blev hon mycket sämre, och jag fick samtal om att ta det jobbiga beslutet…
Efter att ha pratat med veterinären, då de föreslog en blodtransfussion, fast de inte hade någon passande givare i Karlstad, de hade provat med blod från en hund, som tyvärr inte passade.
Förslaget de hade var att åka till Strömsholm, och få blod där, alternativt besluta om att låta henne somna in.
Jag vet inte hur det funkar med hundar, men med människor, brukar ju tex njurar och annat fungera, från syskon och föräldrar, så jag frågade om blod från en helsyster kunde fungera.
Detta trodde de, så jag sa att jag kommer med Stine!

Så, från Arvika, via Värmskog, där jag får tag i ett koppel, som visade sig vara en något rostig strypkedja och ett läderkoppel fullt av knutar, det var lite rörigt, kan jag lova, när bara en hund skulle med 🙂
Vidare mot Karlstad, och in på Djursjukhuset.
”Här kommer blodgivaren” Säger jag och möts av en av de allra trevligaste på djursjukhuset!
Stine fick en burk mjukmat, vatten, hon bajsade, ute, ja, fast påse hade ju inte bondtanten med sig förståss….
Vi fick vänta en stund, och sen togs det ett blodprov.
Det blodet de provat tidigare under dagen, visade sig bilda klumpar, dvs de röda blodkropparna kryper ihop till klumpar, vilket inte är bra, matchar blodet, ligger de fint bredvid varandra när man blandar.
Tror jag fattat rätt.
Efter blodprovet fick vi vänta en stund, Stine lugnade ner sig, la sig för att vila, och efter en stund fick vi veta att blodet matchade, dvs det bildades inga klumpar.
Stine fick, själv utan matte, följa med in på operation, och lämna ifrån sig 500 ml, blod, som sedan skulle ges till syrran, själva tappningen gick väldigt bra, ibland behöver de ge lugnande, men Stine låg så snällt så 🙂
Mattes duktiga tjej!

Efter tappningen väntade matte i väntrummet, med ännu mer mjukmat, himmel va gott det var då, och pigg var hon, och törstig!
Man får presenter också, och på djursjukhuset snackar vi inte strumpor, där får man egentligen mat, fast vi fick lite godis, en mjukisleksak, och ett alldeles nytt och fint retrieverkoppel.

Sen väntade vi igen, när det började ge Lizzie av blodet, det kunde endera funka, eller så kunde hon dö av det…..
Och….
Det verkade funka!
Efter ca 20 minuter fick vi åka hem, medan syrran ligger och får livgivande blod, kvar på djursjukhuset!

Vi ska inte ropa hej, än, prognosen är väl inte så god, men vi hoppas, hoppas att hon repar sig, att hennes egna organ får kraft att återhämta sig, och att inte hennes immunförsvar slår ut även de nya blodkropparna!

Stine, är alltså dagens HJÄLTE!
Vi har gjort det vi kunnat, och det känns bra, Lizzie är en viktig hund för mig, och bara 6 år 🙂

Fortsättning följer och jag hoppas jag kan berätta roliga nyheter för er i morgon!

Annonser

»

Lämna gärna en kommentar :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s