Vad har vi lärt oss?

Lizzie, nybadad 8 veckor innan leverans till nya familjen.

Jag är uppfödare, nåja, kanske inte så aktiv just nu, de sista valparna jag födde upp var just Stine och Lizzie, samt deras tredje syster och sex underbara bröder, Landsrönningens C-kull, den tredje under en period på fem år.
Efter att vi båda, jag och Stora o böt jobb, flyttade till ett nytt hus, har inte tiden funnits.
Tid?Behöver man tid för att föda upp hundar?
Man parar väl, låter tiken få sina valpar och sen säljer man dem efter 8 veckor, och gör en ordentlig förtjänst?
Det är väl så det går till?

Nej, knappast, i alla fall inte i min värld!
Och jag tror att ni är många som håller med mig!

Det är ett sätt att leva, man planerar noga sin parning, förbereder tiken inför, genom diverse vetrinärkontroller, för att minimera ärftliga fel, använder man bara djur som motsvarar de krav som Svenska kennelklubben samt respektive rasklubb sätter upp, i mitt fall, Höftleds och armbågsledsröntgade utan anmärkning, ögonlysta utan anmärkning, och utställda 2:a pris minst två gånger, nu kan kraven ha ändrats men så såg det ut då, när jag var aktiv.
En bra hane, som uppfyller samma krav, med de egenskaper man vill ha letas upp, åsså parar man.
Valparna föds efter 63 dagar.
Sen börjar jobbet, och tiden bör man ha, jag vill att någon, helst jag kan vara hemma hos valpkullen under hela tiden, dvs 8 veckor.
Valpköpare skall tas emot, granskas och affärer skall göras upp.
Valparna skall tränas socialt.
De ska innan försäljning, lära sig att vara hundar, få riktig mat, avmaskas, klor skall klippas, de ska vetrinärbesiktigas och vaccineras.
Ett bra valpkompendium ska tillverkas, massor av besök fika, frågor och annat ska klaras av.

Sen flyttar de, till vad man anser bra hem, och för det mesta så lyckas man placera dem hos bra människor, och en kontakt är knuten.
En kontakt mellan uppfödare och valpköpare som skall räcka hela hundens liv, och även efterråt, när hunden levt klart sitt liv.

Stine nybadad  8 veckor, hon blev kvar hos oss!

Och som uppfödare har man den skyldigheten och förmånen att få en massa skapade kontakter, man följer sina valpköpare och valpar, genom ris och ros, glädje och sorg, ja allt som de vill dela med sig av.

Det var alltså för mig inte alls konstigt att åka in med Stine, och ge Lizzie en chans till att få förgylla sina nya ägares liv, med glädje!
Uppfödarens roll, förmån och skyldighet, att ställa upp alltså.

Hjälten är Stine, som på ett så fantastiskt sätt, fann sig i att bi hanterad av personalen på djursjukhuset i karlstad, bli tappad på 500 ml blod, utan ett enda knyst, trots att hon mest är en skogstokig hund, som sällan är ute bland folk, så funkade det!
Det, mina vänner är det som värmer en uppfödares hjärta, att kunna bistå, att se sin hund, finna sig i hantering, och att höra att en av de hundar man ser som ”sin” piggna till efter allvarligt tillstånd!

Du som är hundägare, en djup kontakt med din uppfödare, det kan rädda liv på dig och din hund, flera gånger om, för uppfödaren sitter ofta inne med kunskap, lugn och råd, när det blir problematiskt!
Och jo, jag vet, jag har också köpt mina hundar, och har underbara uppfödare, som tar sig tiden, lär oss, och delar med sig av sin erfarenhet!

Och vad har vi lärt oss?
Hunduppfödning är ett livslångt åtagande, och ett sätt att leva!
Och….
Att den som är hjälten, är Stine, och Lizzie, vars kropp nu kämpar för att komma tillbaka, till livet, sin matte och husse och nya familj!
You Go Girl!
Och ni andra Håll tummarna!
Håll!
HÅLL!!
HÅLL!!!